Att åka till Kina är ingen lek. Det kräver lite framförhållning och åtminstone ett uns av planeringsförmåga för att lyckas med detta. Passet är viktigt, visum måste ordnas och för att slippa bli alltför sjuk är det skönt att ordna vaccinationerna!

Passet först och främst. Daniel och Ida som vid detta laget är vana globetrotters med fyllda visum- och stämpelsidor i sina pass behövde inte tänka på detta. David däremot hade inte några planer på långresor, utan var istället stolt över sitt nyligen inskaffade ett Nationellt ID-kort som medger passfria resor inom EU. Hans pass var däremot förlegat och ogiltigt p.g.a. klotter. Boendes väldigt nära polishuset på Kungsholmen kan man vid första anblick tycka att David har det bra förspänt på polisservice-fronten. Dessvärre är köerna till nämnda polisstation enorma såhär års. Så David gjorde det vilken klok liberal som helst hade gjort och uppsökte istället polisen i Handen (Ja, det heter så). Kön var obefintlig, och det var bara att traska fram till den charmige polisen i luckan och le mot kameran. Två dagar senare kom SMS:et om att passet fanns tillgängligt! Smidigt. Innan passfotot passade David dock på att få frisyren trimmad av Sveriges enda frisör med fobi för småhår. Mycket underhållande. Sen passade han på att ta foton till visumet på Mattes foto, även det i Handens centrum. Hoppas det går bra med knät för stackars halta Matte.

Visumansökan ligger nu prydligt ifylld i sitt kuvert på skrivbordet på jobbet. Kinas Ambassad sätter kanske inte service i främsta rummet. De medger tydligen inte postning av visumansökningar från Stockholmsboende personer. Istället avkrävs en liten visit ut på Djurgården, under de förvånansvärt generösa men ack så besvärliga öppettiderna ”vardagar 9.00-11:30”. Antingen kommer en hjälpsam faster anlitas, eller så får Ida söka till både David och henne när hon besvistar huvudstaden om en vecka. Duktige Daniel hade givetvis skickat in sin ansökan för massor av dagar sen. Det får han dock inga pluspoäng för. Ansökningsavgiften för visum för den som lämnar in det på plats till ambassaden är 220 kronor. Mittens Rike som vi nämnde i förra inlägget tar smått ohemult betalt (600 spänn) för att ordna detta. Det är inte riktigt värt det påslaget tyckte vi så vi ordnar visumet själva! En sparad slant är en.. ehm… en bra slant?

Pass, visum.. Ja, så var det en sak kvar. Vaccinationerna. Nämnda globetrotters, Daniel och Ida är redan så vaccinerade så det är nog bara spetälska och böldpest som saknas. Även här är det David som ligger på efterkälken, så idag fick han snällt bege sig till Rudans vårdcentral i Handen. De fokuserar förvisso på geriatrik, men i en liten frys någonstans fanns minsann åtminstone en dos Twinrix. För oss, som endast är i Kina i tre veckor och som främst ska besöka stora städer, är behovet inte särskilt stort av fler vaccinationer än just för Hepatit A och B. 450 bagare fick man pröjsa till den trevliga syster Berit från Gällivare, men då stack hon snällt också! Tack för det!

Nu är det dags för tvättstuga. För man vill ju vara ren också. Ida har bokat alla boenden i Kina, så vi har resplanen i landet klart. Vi märker sakta att det börjar närma sig! Mer om boendena kommer nog i ett separat blogginlägg lite senare. Ajö!

I de fyra städer vi besöker, har vi genom en rigorös process utsett fyra särskilda boenden, som får äran att inhysa oss några nätter var. Vi ställer inte särskilt höga krav på vår logi; säng, toaletter samt att vandrarhemmet ligger i rätt stad är det viktigaste. Sen är det givetvis enormt önskvärt att vandrarhemmet exempelvis fått goda omdömen från tidigare gäster, samt att det ligger i kvarter som är minst lika fashionabla som vi är! Här kommer således en liten listning över vad vi valt, dels för att hjälpa oss komma ihåg det – men även för dig som vill imitera vår resa in i minsta detalj!

Kiev
One Step Independence Square Hostel, 18/1 Priorizna-gatan

18-19 juli

Kanske inte inte det mest fantasifulla eller minnesvärda vandrarhemsnamnet under vår resa. Men detta vandrarhem ligger enbart ett fåtal minuters vandring från det ukrainska självständighetstorget, Майдан Незалежності, vilket verkar vara en motsvarighet till Sergels torg i Stockholm, eller Bergslagstorget i Finspång om ni så vill. Vandrarhemmet ska enligt uppgift vara svårt att hitta… Men de två damerna som jobbar i repan ska tydligen kunna lite engelska. Detta vandrarhem erbjuder, liksom de flesta vandrarhem vi sett i Ukraina, dels dagsturer till Tjernobyl, hästridning ute i landsbygden eller varför inte provskjutning av Kalashnikov. Alla tre är stora folknöjen i Ukraina.

Kostnad för 1 natt, 3 personer i trippelrum: €46,50

Peking
Happy Dragon Hostel, Ren Min Shi Chang Xi Xiang, Dong Cheng

20-25 juli

Den glada draken ser vi fram emot enormt mycket. Dels namnet på vandrarhemmet, men även tillfället när vi ska försöka beskriva adressen för taxichauffören. Alltså, kom igen. Det är ju bara en parodi på kinesiska. Vi kommer bli knäppa, och utskrattade. Men jag kommer förbereda en liten lapp med handplitade streck som vi kan visa upp för att slippa pinsamheter. Adressen är fin på fler sätt, den ligger även nära såväl tunnelbana som Den förbjudna Staden, så det ska nog gå ypperligt att orientera sig genom Peking med vandrarhemmet som startpunkt. De verkar också organisera resor runt om i trakten om man är intresserad av det, har dock inte hittat någon info om någon provskjutning av automatvapen.

Kostnad för 5 nätter, 3 personer i trippelrum: €175,00

Xi’an
Han Tang Inn, 7 Nan Chang Xiang

26 – 27 juli

Ny stad, ny fantastisk adress. HanTangNanChangXiang, i Xi’an. Inse att packa pappas packsäck inte har en sportmössa i jämförelse med de kinesiska tungvrickarna. Vandrarhemmet ligger i alla fall skitnära det kända klocktornet mitt i den medeltida stadskärnan. Google maps utlovar även ”Cold noodles”, ”Sliced noodles” samt ”Wife cake” på samma gata, så vi slipper gå hungriga. Från Vandrarhemmet misstänker vi att det tar nån timme att komma till Terrakottaarmén. I Xi’an ska man även cykla runt stadsmuren, för det har samtliga resebloggar jag läst hävdat att man måste göra.

Kostnad för 1 natt, 3 personer i dorm; €14,28

Shanghai
Shanghai Pudong BeeHome International Hostel, 490 Dongchang Road

28 juli -4 augusti

Här har vi nog hittat en riktig pärla. Vandrarhemmet ligger väldigt nära två fina tunnelbanelinjer och verkar vara förhållandevis luxuöst. Shanghai Daily som skriver nyheter om Shanghai på engelska, rapporterar att det mesta i centrala Shanghai börjar bli fullbokat nu, tack vare Världsutställningen. Fast det kanske är en media-hajp, på samma sätt som varningsflaggorna om Stockholmshotellen i samband med kronprinsessbröllopet. Vi vet inte riktigt hur nära vi är från våra norska vänner, men det är åtminstone bara några kilometer till utställningsområdet, det verkar bra. Bikupan (BeeHome) tror vi kommer bli en vacker avslutning av vår kinavistelse åtminstone!

Kostnad för 8 nätter, 3 personer i trippelrum: € 330

Ja.. Så ser det ut i alla fall! De luckor i nätterna som den observante hittar, kommer vi tillbringa sovandes på tåg eller flyg. En av dessa nätter är Davids 26-årsdag den 25 juli, då vi sakta tuffar ner från Peking mot Xi’an. Bättre sätt att fylla år på, kan han nog inte tänka sig än ombord ett nattåg i Kina. Obs: sant!

Om så lite som 9 dagar är det dags för herrar Gotthold/Gustafsson och fröken Roman att packa sitt pick och pack och bege sig till Europas kornbod, Ukraina. Ja, och sen vidare till planeten Jordens utbildningsreserv, Kina. Får man säga så? Det vet jag inte… Det utbildas väl fler civilingenjörer i Kina årligen, än vad Sverige har invånare. Det gör nog att de kan kallas en enorm världsresurs på kompetensnivån.

Men nu, lite värdelöst vetande. 瑞典 är vad Sverige heter på kinesiska. 瑞士 är namnet på Schweiz. Det är så olyckligt att trots att Kina har sina egna benämningar på våra länder, så uttalas och skrivs de ganska lika varandra – och det råder viss förvirring över om 瑞典 och 瑞士 egentligen är ett och samma land. Sverige – tillverkar väl klockor och choklad, tänker kinesen Cheng i Qingdao? Q uttalas för övrigt typ ”Ts”. Q finns inte på kinesiska, utan är en del  av västerlänningarnas sätt att försöka behärska språket, Pinyin. Så Q blir Ts, X verkar bli ett lätt ”ch” medan Ch är något som låter mer som Tj.. Och då ska vi inte ens börja med Zh, Sh, c och andra varianter. Tack och lov är det ingen språkresa vi ger oss ut på.

Kommande vecka ska David ordna vaccination nummer två, så Berit kan vänta sig ett besök! I helgen ska det även solas och byggas bränna, så man klarar den kinesiska solen. Enligt uppgifter är det ungefär 35°C i Peking för tillfället, och värmeböljan ska hålla i sig. Mmm, skönt! Jag kommer vilja bada. Dagligen.

Daniel har, som vissa läsare kanske sett, utlovat en liten present till mig under tågresan från Peking till Xi’an – då jag blir så mycket som 26 år gammal. Det är med blandad fasa och förtjusning jag ser fram emot denna händelse.

Mycket mer än så här orkar jag inte skriva i bloggen idag. Det är ändå ganska tråkigt att skriva, nu när det inte händer nåt. Det blir roligare när vi är på plats i utlandet. Så over and out. Börja sprida bloggen till era vänner nu!

Sverige svettas floder. Gulnade gräsmattor och uttorkade petunior ger vårt land sin blå-gula-prägel för tillfället. Och det är ju lite charmen med den svenska sommaren – den är grymt lynnig och påhittig. Tropisk natt vid polcirkeln? Inga problem! Frost i Skanör, lagom till kräftskivan? Det fixar Svea Sommar också!

Men svenskt väder skiter vi kinaresenärer högaktningsfullt i från och med Söndag eftermiddag. Då är det Kinesiskt väder som lockar, och inget annat! För skojs skull gick jag in på Yr.no (Norska SMHI:s väldigt lättnavigerade sida) och spanade in långtidsprognosen för Peking. Och till min förskräckelse möts jag av; det här!

Vi landar vid 4-hugget på tisdagmorgon. Och möts då av blott 33°C. Shit påmmfritt! Och som du, kära läsare, kan se så fortsätter eländet resten av veckan. Ja, jag antar att det bara är till att packa ur dunjackan och i med mankinin istället – för det kommer vara grymt varmt!

Åhej. I övrigt har jag besökt Haninge centrum och köpt upp Clas Ohlssons samtliga fläktar där. Det fanns tre stycken. Kontoret jag jobbar på uppvisar nu en temperatur på modesta 27.5°C. Vad gör facket? Vad gör Sossarna? Vem är egentligen Thomas Östros? Man undrar ju..

Nu ska jag frosta av forskningsfrysen. Tjohej!

3xFail, och avresa! 18 juli 2010

Bnip, men ocksa Peking! – 20 juli 2010

KNIB enligt Ida – 23 juli 2010

Nihao!

Sadarja. Som ni marker ar inte internet-tid nagot man godslar med har i Mittens Rike. Facebook ar for ovrigt omojligt att komma at, sa dar blir det stiltje nagon vecka till for hela sallskapet. Lat se, var slutade vi sist.. Da hade vi precis landat i Kiev, och nar jag skrev det inlagget var jag lite hog av trotthet som vandrarhemskillen i Kiev var av knark… Men nu ar vi pigga och ska forsoka sammanfatta livet.

Efter ankomst till en av Asiens fraschaste flygplatser (dvs Pekings..) akte vi ett haftigt tag in till peking centrum. Vi var redan fran forsta stund den absolut storsta sevardheten for alla kineser vi motte – och sa har det forblivit! Vi far nyfikna blickar fran alla kineser, men de ar som sagt mest nyfikna, och blir lite skamsna nar vi halsar eller tittar tillbaka. Det ar roligt! Pa tunnelbanan gor vi succe varje gang! T-banan kostar for ovrigt 2 spann, och bussresan gar pa 40 ore. Mycket overkomligt! Vi rakade aven aka taxi, 30 minuter at fel hall en gang… men det kostade bara 25 kronor.

Nar vi, tack vare mina extremt underbara anteckningar, hittade rakt pa glada drakens hostel, sa ramlade vi aven rakt in i en morgonmarknad. Det saldes jatterakor, levande kaniner, ankor, kammar och tokig frukt i mangder i en salig kakafoni.Charmigt tyckte jag. Ida och Daniel tyckte mest alla manniskor var i vagen. Vi hittade aven lite frukost pa ett lokalt hak. Acklig skaggsvamp i brun buljong. Mojligtvis det ackligaste vi nagonsin atit, men det kostade 3 kronor per person, sa aven det var val overkomligt!

Dag 2 var det dags att bli turister pa riktigt. Varldens nast storsta torg forarades med ett besok. Tian’anmen ar sa javla stort att det kravs tva T-banestationer for att tacka det. Och kineser finns dar i miljoner. Och lika manga ville ta bild pa oss, som pa Maoportrattet over forbjudna staden. Sarskilt Ida ar synnerligen poppis for de kinesiska fotoalbumen. Naval, torget ar verkligen enormt, men forutm de cirka 40 000 manniskorna som star och draller pa torget sa var dar inte vidare mycket mer att se. Vi tog apostlahastarna norrut mot Forbjudna Staden. Folkstrommen var enorm, sa det var bara att haka pa. Och det var uppemot 40 grader och sol den dagen ocksa, och det gjorde ingen gladare. Utanfor ingangen traffade vi Michael, en random kines som erbjod oss guidning for 200 kronor. Han pratade nagon slags engelska, vilket anda var battre an de flesta andra som erbjudit oss guidning, sa vi tackade ja! Mike fixade biljetter in at oss, och sen bar det ivag. Vi trodde det skulle bli en latt och enkel promand pa 30 minuter. Vi hade fel. 2,5 timmar senare visste vi ALLT om alla kejsare, konkubiner, tjanare och konstnarer och annat. Herregud. Grym bra, aven om vi bara forstod 50% av av Mike sa. Fyllda av kultur och solbranda overallt sa var vi tvungna att kompensera med lite kommersialism.

Vi kopte biljetter till Xi’an nagon dag ocksa. Varldens storsta tagstation ska det vara, sa det tog ett tag att hitta ratt. Och koande i Kina ar en historia for sig, det har vi manga exempel pa. Det ar verkligen sa att om man lamnar en lucka framfor sig dar en person far plats, sa star dar snart minst 3 kineser och trangs.. Sa det galler att vara papasslig. Vi fick tag i biljetter den 25 juli iaf. Men inte ”soft sleep” som vi hoppats pa – det blev ”hard seat” istallet. 13 timmar. Utan aircondition. Kommer bli fantastiskt spannande. Man kunde uppgradera sin plats, och fa en kudde, eventuellt…

Kinesiska muren har vi ocksa hunnit med. Mutianyiu var platsen for att gora bekantskap med varldens langsta byggnadsverk. Och den var imponerande, alla ganger. Fast den ser inte sa gammal ut, det marks att den blivit renoverad. Vi var uppe och sprang over tre bergstoppar pa muren, i cirka 2 timmar. Sa svettiga som vi var efter det, har vi aldrig varit. Det var grymt varmt och uppfor overallt. Daniel vred ur sin troja pa toppen, till kinesernas stora beundran. Generellt kan man saga att vasterlandska turister ar ganska ovanligt, det ar mestadels kineser som ar ute och reser. Efter muren prutade vi ner 4 t-shirts fran ett souvenirtalt fran 600 kronor, till 200 kronor. Pa nagot satt kanner vi oss anda lurade. Men vi var tvungna att ha ombyte for vi var sa grymt ackliga och blota.

I Xidan har vi gjort lite shopping ocksa. Dar kan vi prata gallerior. 6-7 vaningar med skrap, och sen nasta hus med 6-7 vaningar med annat skrap (eller ibland med samma skrap). Jag hittade ett par shorts for 200 spann, och Ida och Daniel fyndade nog lite grann ocksa. Lite presenter fann vi ocksa, men det far mottagarna vanta pa tills vi atervander! Vi hittade av en sushirestaurang i Xidan som serverar sushi pa lopande band, sadar som man ser pa TV. Grymt exotiskt! Det funkade stralande och daniel och jag kakade sma (raa?) blackfiskar. Mums! Ida forsokte, men spottade ut den 😉

Nagra kulturella observationer i ovrigt:

– Kineser hukar. Overallt! I tunnelbanan, pa gatan, i trappor. Ar kinesen trott sa satter man sig lite pa huk och funderar. Ser valdigt lustigt ut. Darav rubriken, som har blivit lite av ett uttryck for oss, nar man maste tanka efter ”vi tar ett gubbhuk pa det”..

– Maten ar lite sarskild. Vi har hittat klassisk kinarestaurangmat, sa ja, man ater friterad kycklig i sotsur sas aven i Kina. Men nagot bordsskick har man inte. Maten ska in i munnen, hur det gar till spelar ingen som helst roll. Folk rapar och sorplar konstant. For valuppfostrade vasterlanningar ar det lite konstigt.
– Servering pa restaurang kan ske lite nar det passar personalen. De anstranger sig inte alls for att alla ska fa mat samtidigt. En portion kommer forst, sen tar det 10 minuter innan nasta ratt kommer. Och sen kanske den tredje personen ocksa far lite kak. Det spelar ingen roll alls.
– Trojor rullas upp. Det ar narmare 40 grader varmt i Peking, och det hanterar kinesherrarna genom att rulla upp trojan over magen. Upp till brostvartorna, och sen later man den hanga dar. Unga killar, gamla gubbar, alla gor likadant. Charmigt? Me think not!
– Toaletter ar ett besvar. Huka gillar folk att gora, aven pa toaletter. Vi forsoker undvika huktoaletterna i storsta mojliga man, men de ar valdigt vanliga. Pa vandrarhemmet finns vasterlandska toaletter, sa i varsta fall far man halla sig tills man hinner tillbaka hit!

JA, det finns tusentals andra roliga saker vi skrattar at. Allt far inte plats har, men har ni tur kan ni fa hora historier som borjar med ”Nar vi var i kina sa…”
Nu ska vi ta ett gubbhuk over kvallens planer. Ida rostar for cocktailkvall, och Daniel och jag far val lov att haka pa. Kan bli grymt trevligt! Vi har traffat nan kanadensare som verkar trevlig som vi nog kan ta nan drink med ikvall. Nu ska vi forsoka vila efter hela dagen i nagra shoppinggallerior med elektronik (Har pratar vi minst 4 hus, med 10 vaningar elektronik i varje. Helt bisarrt. Sa sjukt mycket apparater, sa sjukt mycket folk. En SonyEricsson Xperia X10 kan man fa for omkring 2500-3000 tror vi. Jag funderar pa att sla till. Kanske senare.

Nu – godnatt. Vi ses en helt annan dag!

Forst, en rattelse:
Det har visat sig att den soppa vi at till frukost forsta dagen i Peking INTE bestod av taggsvamp i brun buljong. Det var SJOSTJARNA i brun buljong. Skont att var forsta matupplevelse i Kina var precis sa konstig som man skulle kunna tro..

Idag firar vi min (Davids) fodelsedag. 26 ar blir jag idag, hurra for mig. Mina roomies vackte mig med vacker sang vid 7-tiden i morse, och sen fick vi en sotsliskig tarta till frukost. Mycket trevlig uppvaktning far jag saga! Stort tack!

Darefter drog vi ivag till turistfallan ”Silk market”. Dar ar vi vasterlanningar inte i sa stor minoritet, och manga av forsaljarna pratar nagon slags svenska. Vi var dar igar och rekade, och shoppade for cirka tusen spann. Prutning ar lag, och man kanner sig grymt otillfredsstalld nar man kanner att man gjort en dalig affar. Det ar inte ovanligt att forsaljaren begar ett pris som ar mer an 10 ganger det man faktiskt slutar pa.. Valdigt besvarligt for timida svenskar. Men lite trojor, underklader, glajjer och sant fick vi tag pa igar. Vi borjade pruta pa nagra vaskor igar, och idag atervande vi for att sa att saga ”close the deal”. En trevlig tjej fick salja vaskor till oss for 330 pengar. Samma vaskor tror vi kostar cirka 1500 i Sverige, sa da far man nog vara nojd!

Igar besokte vi aven OS-byn. Sjukt imponerande, givetvis, med svalboet och nagon form av bla vattenkub dar simtavlingarna agde rum. Grymt stort, haftigt! Och sen packat till sista sill pa tunnelbanan hem.

Nu har vi checkat ut fran vart hostel, vi ska bara fixa lite lunch (inte sjostjarna..) och sen bege oss ut till Beijings ostra station, darifran vart tag till Xi’an gar. Hard Seat i 14 timmar ar verkligen nagot vi ser fram enormt mycket emot! Men det ar val en upplevelse det ocksa! Nu ska vi logga ut, packa ner oss i nya vaskor och dra ivag! Puss och kram, till er som fortjanar det!

Nihao!

Nu har vi hamtat oss, men det var bland det varsta nagon upplevt i modern tid – att aka tag i Hard Seat fran Peking till Xi’an. Sista dagen i Peking fixade vi lite sista minutenshoping, firade min fodelsedag med tarta och lyxlunch, innan vi tog en taxi for hutlosa 40 kronor till varldens storsta jarnvagsstation, Beijings Vastra. Dar sa gick vi forst genom security check som den man hittar par Arlanda, och slussades darefter vidare till avgangshallen. Taget var inte forsenat. Det finns inga sena tag i kommunistiska Kina, istallet var tiden forandrad. En helt annan sak. Tre timmars extra vantan innebar denna socialistiska forandring, tacka Mao for det! Vantan var relativt rimlig, forutom att det var omkring 4000 personer i var ”gate”, ett rum kanske byggt for 300. Smockfullt overallt, och kappkineser stod, lag, hukade och nast intill flog omkring och gjorde olika typiskt kinesiska saker. Framst var de ivagen. Men en liten ljuspunkt fanns i avgangshallen, en snall kinesisk kille, som vi genast dopte till ”Jocke” hjalpte oss genom djungeln av kontroller och koer som ar ganska svara att forsta som ensam vasterlanning… Jocke jobbade som engelskalarare specialiserad mot en slagprov, och drev eget foretag med 20 anstallda. Han pendlade mellan Xi’an och Peking och tjanade ratt bra for att vara Kina, havdade han iaf. Hans familj var bonder, nagot han inte var helt intresserad av att prata om.

Naval, nar det var dags att borda taget sa blev det klassisk kalvskiljning pa Akka-fjallet. Kaos, och nagon viktig kines (med hatt!) ropade at folkmassan att lugna ner sig. Det sket folkmassan blanka fan i, och sprang och tryckte pa anda… Efter nagra minuters pressande var vi nere pa en plattform, da det var dags for nasta kaos – att ta sig in i taget. Vi satt i vagn sju, Jocke hade vagn 5 eller 6, sa dar skiljdes vi at. Vi pressade oss in med vara vaskor och kom in i en tagvagn som troligtvis var nagonstans i 45-gradersintervallet i temperatur. Kineserna fanns overallt. Vi slog oss fram till vara platser, och satte oss. Efter en stund insag vi att det fortsatte fylla pa med folk, aven nar vagnen var full. Mycket riktigt, nar taget startade var det uppenbart att sovtag i Kina aven saljer sta-plats! Gangen var fullspackad med hukande kineser som i olika stallningar forsokte fa lite somn i kroppen. Detta motverkade givetvis det ondskefulla statliga tagbolaget genom att varje kvart lata personalen kora genom gangarna med vagnar med diverse pryttlar pa. Frukt, tandborstar, kammar, matolja, ris, vadsomhelst saldes och utropades hogljutt fram till 1 pa natten. Ida, Daniel och jag insag redan tidigt att det skulle bli en extremt lang natt. Vi hade helt ratt.

Vi hade en liten sittgrupp om 6 personer, vi tre satt i bredd. Framfor oss hade vi en vanlig dam som gillade att spegla sig, och tva tonarstjejer som delade pa en mega-size nallebjorn, insvept i plast som prasslade extremt mycket nar de rorde pa den. Det prasslade hela tiden med andra ord. En av tjejerna SMSade konstant under tagresan, och hade sin telefon pa absolut hogsta volym. Daniel och Ida forsokte forst subtilt, sedan mindre subtilt, darefter valdigt tydligt och slutligt med han och hot om vald fa henne att stanga av telefonljudet. Det lyckades i nan timme, men efter tvatiden pa natten tyckte hon det var befogat att sla pa det igen. Vi tyckte inte sa bra om henne.

Det finns hysteriskt mycket att beratta om tagresan. Den var fylld av markliga upplevelser, sasom nar Jocke kom och tog med oss till restaurangvagnen, dar vi fick kaka nagot. Alla i bistron tittade extra storogt pa oss nar tre vasterlanningar med en kines kom och korde bort ett gang killar som forsokte sova dar, for att fa mat. Vi kan saga att vi inte fick staende applader. Det sandes aven en konstig film pa TV pa taget, md blandad ljudniva, vilket ibland byttes mot kinesisk pop eller opera. Inget av det ar sarskilt njutbart for vara vasterlandska oron. Vi led i 12 timmar, och sov kanske totalt 2 timmar (tillsammans).

Framme i Xi’an, slutligen, gick vi av taget och forsokte kampa oss fram till biljettluckan dar biljetter vidare mot Shanghai saldes. Vi fick hjalp av en marklig dam som av nagon oklar anledning valdigt garna ville hjalpa oss. Svaret vi fick fran luckan var att det inte finns nagra biljetter, inte ens staplats, till Shanghai narmsta veckan. Sen fanns staplats. Om tva veckor finns sittplats, och om en manad finns sovplats. Eftersom vi var trotta som as, orkade vi inte lyssna pa sana budskap, utan tittade istallet pa den snalla damen. Hon havdade att hon jobbade for nagon form av guidningsbyra, och hon kunde fixa flygbiljetter at oss. Det lat lite lockande, sa vi foljde efter henne en stund. Forst gick vi ner for nagra trappor, sen hamnade vi en mork gang, dar fler trappor foljde. Vi gick langt bort fran allt vettigt, och jag var nastan saker pa att ett gang maffiakillar skulle hoppa fram och snitta upp oss och ta vara organ och salja pa svarta marknaden. Det hande tack och lov inte, utan istallet kom vi till ett garage, med en minibuss. Vi hoppade in, och damen tog oss mycket riktigt till en resebyra. Efter en normal mangd sprakforbistring lyckades vi boka flygbiljetter till Shanghai, takeoff klockan 08:00 onsdag morgon. 1300 pengar fick vi betala for det, men efter den tagresan var det vart varenda Mao! (Mao ar avbildad pa alla sedlar). Det innebar revalj vid 05:00 imorgonbitti, och taxi 05:40 for att hinna – men det ar det ocksa vart utan problem.

Damen i bilen lurade aven pa oss en guidad tur till Terrakottaarmen. 500 pengar for chauffor, bil och guide var det som gallde, vilket iofs ar en ratt bra deal. Vi var pa turen idag, och ja, det vi kan saga ar att hon var totalt onodig. Hon stallde sig ofta sa att hon kunde lasa pa engelska skyltar, och laste det som stod. Fragade man nagot utanfor skyltarna, sa hade hon inga svar (eller gissade). Men terrakottarmen har vi sett i alla fall! Grymt imponerande, och haftig grej. Kineserna var knappa redan ar 300 fore kristus. Kejsaren byggde upp elandet for att de skulle skydda honom nar han dott. At sig sjalv byggde han ett berg! Gamla uppsala hogar kan ta sig nanstans, Kejsarens berg var nagra hundra meter hogt och tog 600 000 arbetare 30 ar eller nat att bygga upp. Kineser verkar for ovrigt vara perverst intresserade av sifferexercis. Alla informationsskyltar handlar om meter brett, kilo tungt, kvadratmeter stort, eller artal till forbannelse. Men det som kanske ar viktigaste utelamnas ofta, atminstone kanner vi sa. Men de har iaf stenkoll pa hur manga kvadratmeter terrakottaarme som finns, och det ar ju tur att nagon vet det forstas.

Innan vi anlande till Terrakottaarmen sa tog damen och hennes odugliga chauffor oss till nagra ”trevliga” pitstops. Fabriker som dels gjorde terrakottaarme-kopior, och aven en sidenfabrik. Detta ar givetvis bara avtal mellan foretag och guideforetaget for att fa oss att kopa sa mycket som mojligt. Vi gjorde dem lite besvikna, genom att totalt bojkotta shoppingen, vi ar inte jatteintresserade av sidentacken for 4000 pengar nar vi ar pa semester. Vi sag nagon slags stenaldersby som var lite frack ocksa, men aven har var informationen begransad till det som stod pa skyltarna.

Efter hemkomst till vandrarhemmet igen tog vi ett kortare gubbvil pa rummet, inklusive dusch. Darefter bar det ut till vart vasterlandska vattenhal, Starbucks. Dar dracks det kaffe och frappucino for att lugna magarna efter allt for mycket sotsur sas.. Och sen tog vi taxi till en tokig pagod med tillhorande torg soder om stan. Den var val frack, men vi orkade inte undersoka den narmare. Vart intryck av Xi’an ar val an sa lange inte sarskilt positivt. Staden ar smutsig, brakig, och ganska trist. Valdigt fa pratar engelska, och det finns inte sa himla mycket att gora har nar man gjort terrakottaarmen. Det bor 8 miljoner personer har, men ja, centrum kanns inte mycket storre an Stockholm, och inte ens i narheten lika vackert. Det finns en stor muslimsk-kinesisk population har, eftersom sidenvagen borjar har. Handlare fran mellanostern flyttade hit for tusentals ar sedan, och religionen och kulturen har bevarats. I en del av Xi’an finns det muslimska kvarter, med moske, kebaber och annat arabliknande, men folk ar alltjamt kineser. Exotiskt, men inte sa himla kul for det.

Ikvall kakade vi middag pa nagon slags snabbmatskedja som sag valdigt inbjudande ut. Vi borjade med att gora succe forstas, bara genom att komma in. Enda vasterlanningarna pa flera veckor kan vi gissa att vi var, men en liten tjej kunde nagra fraser pa engelska atminstone. Vi bestallde lite blandad mat, och sedan borjar den nyfikna vantan pa att fa se vad det ar man egentligen far pa tallriken! Det serverades agg i kopp, som var angkokat och dallrigt, det fanns aven sjograssoppa, syrade gronsaker med koriander, och biff med sval. Eller sval med biff… de hade valt ut de basta bitarna at vasterlanningarna, sa allting hade en extra tjock fettkappa som givetvis inte gick att fa bort med tva tunna trapinnar som verktyg. Ida drog nog hem storsta vinstlotten, da hon minsann hade en soppa med kyckling-kna! I botten pa skalen lag ett litet kna med skinn och ben och allt och simmade. Hon at inget av den soppan. Restaurangen var rolig pa manga satt, det basta var dock att de aven har ”western food” – mat som vi dock inte riktigt kande igen oss i. Biff med pasta, eller spagetthi med stekt agg… Men det basta var att se kineserna ata med kniv och gaffel. Herregud. Om du kare lasare, kanner dig fanig nar du ater med pinnar sa ar det INGENTING jamfort med kineser som forsoker sig pa en gaffel for forsta gangen. Svarbeskrivet, men i korta drag kan man saga att de holl gaffeln endast langst upp i anden, och forsokte liksom skyffla in maten med den pa nagot satt. Kniven var ocksa nagot av en gata for dem. Ja, det var ett must-see!

Nu har jag atminstone delgivit er de viktigaste anekdoterna fran den sista tiden. Det ar handelserikt, och vi har det ratt okej. Xi’an ar som sagt inget vi alskar, men vi aker ju mot Shanghai imorgon bitti, och det glader vi oss extremt infor! Sen ar det bara en vecka kvar, och nasta torsdag landar vi i Sverige igen!

Nu ska jag leta upp de andra, och se om de kanske kan tanka sig en liten ol. Puss och adjo!

Flygresan fran Xian till Shanghai var som en liten drom. Om man bortser fran att vi gick upp halv fem och att maten var skit, vill saga. Flyget var snabbt, smartfritt och slutade med en resa med Maglevtaget som, trots lunchrusning , gick 301 km i timmen. Av hoppade vi, akte en station med tunnelbanan och landadet tillslut pa vart hostel Beehome som ligger sca en microsekund fran finanskvarteren med bland annat den beromda tvskrapan Pearl Tower. David har ett eget litet sovloft och vi far nya handdukar varje dag. Lyx! Direkt efter att vi checkat in tog vi en taxi och motte upp Trine, Tori och de andra flickorna fran den Norska Expopaviljongen for lunch. Otroligt kul att se Trine och Tori igen efter att senast ha traffat dem i februari!!

Dagarna fram till nu har gatt i ett. vi har shyoppat, sightseeat och forundrats over dessa markliga kineser som trots sin facination for vasterlandsk kultur ar sa otroligt annorlunda oss. Trots allt har Kina varit stangt under manga ar och inte haft kontakt med omvarlden. David har ju redan kommenterat nagra av de markliga saker de har for sig, men till listan kan laggas en marklig forkarlek for par att bara exakt samma klader dar de gar hand i hand. Hela fmailjer har observerats i matchande outfits. Dessutom kraks/kissar/spotar de overallt utan att skammas och har en galen dodslangatn i trafiken. Jag har sett kineser kora rakt ut i korsningar och kasta sig out pa overgangsstallen fulla av bilar. For att motverka detta har de enligt tidninjgen China Daily anstallt tjogsvis med trafikvakter som, med ett leende, utstar smadelser och 50 gradig sol for att blasa i visselpipa och hindra bus i trafiken.

Igar var vi pa Mariott hotel och betalde fula 150 kronor for att fa aka up till 7e vaningn, mitt bland hoghusen och bada i deras pool. SAAAA vart pengarna och lite branna. Det var grymt kul att ligga bland palmer och stirra upp ppa markliga hustak och dessutom att kunna svalka sig under solen och de 38gradiga skuggplattarna.

Idag har vi for ovrigt haft en riktigt vild spenderardag och bramt ackliga mangder (eller rimliga, beror lite pa hur man ser det..) pa klader. Davids systers arbetskompis J kommer fran Shnghai och har mott upp oss for shopping the chineese style. Lte prutning resulterade i glada och nojda svenskar. J var verkligen en parla som visade oss superbra stallen att shoppa pa och dessutom en utomordentlig tolk!! Vi har bland annat bestallt kostymer, jag en tredelad skraddarsydd fasong for 550 rmb. Mtcket rimligt. Hoppas att skradderen lyssnade nar jag skrek slimfit om och om igen sa att den inte blir american style med midja som ballong. Vi ska pa fitting pa tisdag sa det gar kanske att atgarda…

Idag har Tori fodelsedagsfest pa Expo Villigage dar alla som jobba rpa Expot bor. Dar var vi aven igar pa middag pa mysig indisk restaurang. Kvallen ska spenderas under glada former frafor en grill och sedan ut i nattvimlet. Ska bli kul!!

Nu har jag sakert glomt tusen saker, men David maste kolla banken och jag duscha! Har hort att det regnar hemma forresten… 😛
Puss

Tjenare Kineser!

Da Ida redan har skrivit ett intressant inlagg om vara senaste forehavanden, tankte jag istallet agna mig at utsvavningar i amnet ”Kinesisk Kultur”, vilket blivit lite av ett tema for resan. Man kan verkligen prata om kulturkrockar nar man som vastlanning besoker ett land som varit extremt slutet fram till 70-talet. Ni har redan fatt berattelser om hur kinesern storogt tittar pa oss i kollektivtrafiken, och nar vi gar pa gatorna. Detta fenomen ar mer framstaende i Peking, och Xian, men sakert aven pa landsbygden. Har i Shanghai ar vastlanningar traditionellt vanligare, men anda far man regelbundet valdigt utdragna pek och skratt fran diverse roade lokala.

Matatandet har vi ocksa anmarkt pa. Att en restaurang har vita, svindyra linnedukar kommer inte gora att kineserna blir mer forsiktiga nar de ater. Det sprutar sotsur sas och ris at alla hall, och det ser ut som ett dagis har dragit fram. Servitoren i mig far kalla karar. Man dricker nastan aldrig nagot kallt till maten. Om det dricks nagot, sa ar det te. Hinkvis. Nar vi bestaller ol, sa far vi fascinerade blickar for ett sa exotiskt beteende. Matkulturen ar nastan ett helt eget blogginlagg, for det finns sa stora skillnader. ”Vanlig Samtalston” ar inget som anses skitviktigt pa restaurang. Har man nagot att saga, sa skriker man fram det. Det galler overallt i och for sig, inte bara pa restauranger. Haromdagen at vi lunch pa en narbelagen sylta, vi var totalt 4 sallskap i lokalen, och vi svenskar horde knappt varandra over bordet eftersom de andra gasterna (och personalen) gastar som darar. Restaurangerna ar inte heller sa mysigt omdonade som man ar van att svenska kina-restauranger ar. De ar mer… funktionalistiskt lagda, for att uttrycka det diplomatiskt! Har ater man, da ska man fan inte ha det mysigt samtidigt. Sa det ar nagra skolmatsalsbord och -stolar, nagra lysror, och that’s it. Mat kommer ur nan skrubb i ett horn, och kostar 10 pengar. Vi brukar forsoka hitta de nagot fraschare stallena, dar man atminstone stankt lite farg pa nan vagg, och da gar priset upp radikalt, till 20 pengar per ratt (1peng ar ungefar 1 krona). Vi sitter dar och forsoker njuta av matupplevelsen, med varierande resultat.

Kineser ar ett extremt artigt folk, pa individniva. Nar vi traffar en kinesisk person nagonstans ar de i regel extremt artiga, leende och hjalpsamma. Det galler aven for grupper om max tre personer. Om gruppens storlek overstiger tre, uppstar plotsligt fenomenet vi benamner ”gruppkineser”. Personlighetsforandringen uppstar och ar total! De tidigare artiga kineserna blir som gnuer pa afrikas steppland som forsoker ta sig over en krokodilstinn flod. De bufflar, och puffar och later illa. Diverse former av kroppsljud uppstar ocksa, som for en svensk inte alltid ar det mest charmerande att lyssna till pa museet, i gallerian eller pa restaurangen. Ordet ursakta finns inte riktigt pa kinesiska (men, for all del – det finns inte i Stockholm heller…). Idag besokte vi Shanghais museum, en omnamnd bra sevardhet. Det ar 40 grader i Shanghai nu om dagarna, sa vi gor allt for att hitta svalka och aircondition. Museet var lite lagom trakigt, och smockad med gruppkineser. Det slog aldrig fel, star man och tittar pa en monter, eller laser pa en skylt med mer an en armlangds avstand fran foremalet sa tar det bara nagra sekunder innan du har en liten kille eller tjej som staller sig i utrymmet framfor och skymmer sikten. Det ar lite svart for oss att riktigt uppskatta denna hansynslosa delen i kinesisk beteendekultur. Det verkar markligt att ett folk som sprangde fyrverkerier och gjorde skitvassa svar och anvande sedlar medans svenskarna fortfarande bodde i grottor, inte har kommit langre i utvecklingen vad galler manniska-manniska-interaktion.

Naja, detta ar ju lite av en kulturresa.. Och medan Ida och Daniel blir sura pa alla kineser som inte beter sig vasterlandskt, sa forsoker David slata over det och saga att det bara ar kulturskillnader. Tydligen har jag anvant det argumentet for ofta, sa Ida och Daniel bestamde att jag bara har 2 kultur-kort per dygn att anvanda. Jag far bara skylla konstigt beteende pa kultur tva ganger, sen har de ratt att bli hur arga som helst.

Idag har vi som sagt gomt oss fran varmen mest. Vi skulle upp till Marriott och bada, men det var fullbelagt vid poolen havdade de. Sa det blev museum istallet. Darefter akte vi en sjukt bisarr sightseeingupplevelse vid flodstranden, ”The Bund”. En tunnel under floden, som man akte i med sma automatiska fordon. Tunneln var grymt surrealistisk med olika ljuseffekter och ljusslangar i olika former pa vaggarna. Dessutom var allt kommenterat av en obehaglig rost som sa ”hot magma” eller ”asteroid shower” och liknande losryckta begrepp. Helt bisarrt. Knark var garanterat inblandat i designen av denna tunnel.

Darefter tog vi en promenix hem till rummet for ett litet gubbvil. Det var party med norska expo-delegationen igar (och aven delar av den chilenska), sa vi var alla lite trotta i huvudet. Dessvarre var Daniel aven lite trott i magen, sa det har varit en del toalettbesok for honom idag (Gissa var ni hittar honom just nu.. 🙂 Nar det gubbvilats klart var det dags att jaga foda, sa vi tog oss bort till en shoppingcentrumkluster i narheten. Har ar det helt normalt att kopcentrumet ar oppet till 23 pa kvallen, och folk gar dit for att ata sina fin-middagar. Det gjorde da givetvis aven vi. Forsta restaurangen vi satte oss i hade extrema problem med kommunikationen. Vi har ingen aning om vad for mat de hade, eller vad som egentligen ingick i buffet for 119 RMB, trots en halvbra insats fran servitoren. Nar vi gav upp forsoken att forsta, sa gick vi helt sonika ut fran restaurangen, och in till nasta galleria istallet. Dar fanns det ett matstalle med en rolig ko som symbol, och det maste ju liksom vara bra! Vi fick nagra menyer, och pekade glatt ut nagra matratter enligt invant monster. Vi ville vara lite crazy den har gangen och valde bland annat groda (Bull frog). En stark sezchuan-ratt tyckte vi ocksa var pa sin plats, sa vi tog den som hette Mau. Vi trodde att Mau skulle vara katt, men lyckades genom att imitera olika djur komma fram till att det var gris. En lang vantan borjade och snart kom forsta ratten. Ytterligare nagra minuter senare kom andra. Darefter tog det fem minuter utan att nagot hande, och inget ris fanns i sikte, sa vi borjade plocka fran tallrikarna. 4 minuter ytterligare gick, och da kom ratt tre och aven nagra risskalar. Sa vi kakade glatt, och grodorna blev nog favoriten. Smakade som fast fisk ungefar.. Men allting ligger i samma sorts marinad som all kinamat, sa smaken blir ganska lika. Nar vi var nastan helt matta kom ratt nummer 4. Mau. Kara lasare, Mau ar en sydkinesisk specialitet tror vi nu, och innebar kokade inalvor med skitmycket chili. Vi identifierade lever, lunga och kanske tunga i grytan. Men en skvatt magsack, lite njure och kanske nagot mer flot omkring dar. Vi tvingade i oss en bit var, och lamnade den sedan till personalen att festa pa.

Sen var det givetvis dags for dessert. Enligt guidebocker ock liknande sa ar desserter inte sa stort i kina, men vi hade sett nagra fina kakor i menyn, sa vi ville garna testa! Varsin sorts kaka bestalldes och levererades. De sag riktigt smaskiga ut, men som du sakert anar sa brast vi alla tre ut i asgarv nar vi smakade pa dem. Det var sa fantastiskt markligt. Ingen smak, inget socker och valdigt gummiaktig konsistens. Daniel kollade om desserten studsade, det gjorde den tyvarr inte. Sen nar mitt kaffe kom in, sa hittade vi aven allt socker som inte var i kakorna. Harrejavlar. Det var diabetes i en liten kopp som kom dar. Overlag kan vi saga att kulinariskt var inte restaurangen nagon enorm upplevelse, men rent rolighetsmassigt var det en succe!

Pa vagen hem gick vi genom en parkeringsplats som var pyntat med typ hundra sma figurer i bojd ljusslang (blommor, fjarilar, insekter och annat vackert), och har och var fanns sma dolda hogtalare som spelade ”Love me tender” i extremt langsam takt. Aven detta var smatt surrealistiskt, men det ar fa saker i Kina som forvanar oss nu for tiden.

Nu har forhoppningsvis badrummet hunnit vadrats ut, sa jag ska upp och forsoka ta mig en nattdusch. Vi hors en helt annan dag. Sa vi forresten att vi shoppat skjortor och kostymer? Daniel kopte en kostym for typ 600 spann, och jag koper sju skjortor, till priset av 100RMB styck. Skraddarsytt alltsa! Vi plockar upp dem pa onsdag.

Puss och adjo!